Källparken

Parken har byggts i etapper, men den största delen under åren 1955-57. Dom böljande kullar som parken består av är inte riktigt naturliga utan består i huvudsak av schaktmassor från de omgivande byggena i Sala Backe. Mycket av det som är byggt i parken tex. stödmurar är av tillvarataget material från centrala Uppsala. Det är gamla gatstenar och grundstenar från rivningshus. Man kan även hitta en gammal kvarnsten i en av murarna.

Källparken har fått sitt namn efter Sala källa eller  Heliga Trefaldighetskällan som den också kallas. Den hittar man i parkens nordöstra hörn. När man byggde bostäderna runt parken råkade man gräva av vattenflödet till källan och fick då ersätta det med kommunalt vatten. Platsen närmast källan har man markerat med sittstenar. Stenarna kommer ursprungligen från grundmuren av en 1100-talskyrka som man upptäckte vid utgrävningar av kvarteret S:t Per i centrala Uppsala. Den lilla dammen bredvid källan fungerade som branddamm under andra världskriget.

Offerkällor har funnits sedan stenåldern och vid denna källa offrades det mest för god skörd. När kyrkan inte kunde stoppa källkulten så införlivade man källorna i religionen och gav dem nya namn, tex. helgonnamn.

Det pågick en årlig folkfest vid källan ända fram till första världskriget. Enligt vissa skall den ha gått ganska vilt till. Det både slogs och söps så att polisen från staden och fjärdingsman från Vaksala fick ha med sig en "fylldroska" där man satte personer som blev allt för livliga.


Publicerad 2000